En dag, två dagar, tre dagar, nämen hej, Julia!

Jag känner dig inte så väl än som Lovisa eller Lisa, men det kommer kännas väldigt tomt nu. Det behövs mer än två faddrar i den här klassen. Jag vill ha en lektion med dig även om du kanske inte kan prata isländska eller teckna manga lika bra som Lovisa. Hoppas verkligen att din rygg blir bra, det måste den göra. Även om din rygg kanske inte blir som förut (nu ska jag inte prata mer om rygg, det är väl skönast att försöka glömma bort det och läsa någon vampyrbok) så kommer du väl inte bli än helt annan person, va? Livet förändras varenda dag, varken jag eller du är den samma person som igår. Man har gjort något som gårdagens jag inte har gjort, men jag är fortfarande jag och inget kan ändra på det. Hoppas det går bra, med allt så vi kan träffas igen, för det vill jag och jag tror att alla andra vill det också.