Jag har nästan aldrig svårt att gå upp ur sängen på vardags morgonen. Men vissa dagar är speciella och sängen tar fram sina långa armar och drar en ner igen när man äntligen har lyckats sätta sig upp.
När jag ligger där så vaknar mina två olika sidor till liv. En som tycker "Det är ju länge kvar tills skolan börjar så ligg kvar lite till", och en som tycker "Om jag gör mig i ordning nu så kan jag lägga mig i sängen efteråt". "Om jag gör mig i ordning nu så kan jag lägg mig i sängen efteråt" sidan vann. Kanske för att den stöddes av två vuxna i hemmet...
Men sen när jag kommer tillbaka i sängen efter frukosten så vaknar den andra sidan igen och när den ena vuxna i hemmet säger att jag ska gå upp ur sängen så säger jag, "Jaja" lydigt. (Lydigt?) Men ändå ligger jag kvar i sängen och tänker "Hehe, ond, ond, ond!!!!"
(O.B.S!Sann berättelse!)
Underbart, precis så där är det. Det är sååååå svårt att masa sig upp när det är mörkt ute och sängen är varm och go och ute är det kallt och halt.
SvaraRadera//Lena